1 mars i Dhaka!

Efter en förmiddag på klubben är jag nu hemma en sväng för att packa upp badväskan. Jag började med vattengympa nio imorse. Det är inte så kul längre, vi är bara en tre-fyra stycken varje gång. Vi får se om jag går på onsdag.
Sen träffades vi allihop för lunch. Jerry och Elin kom på lunch från jobbet och dom andra tjejerna kom från skräddaren med varsin snygg partyblåsa i bagaget. Tjejerna skulle stanna i solen på klubben en stund medans jag ska ge mej ner till marknaden och shoppa lite pärlor, som ska hem till Sverige. Jerry åker imorgon, så då får man passa på att få hem lite grejer.
Just nu är jag lite orolig för vattnet i huset också. Just nu finns det inget kallvatten i kranarna. Det blir nog inte så kul om vattnet tar slut!! Inga duschar, ingen toa, ingen tvättmaskin när vi är så många som sex personer. Jag ska passa på att fråga portvakten när jag passerar honom på utvägen. Sen får jag väl ringa och varna alla. Duscha på klubben och pinka i ett dike på vägen hem!!

Hello world, hello Bangladesh!

Ja, antingen fick vi en alldeles särskild hälsning av Ferry, vi i Bangladesh. Eller också räknar han inte in Bangladesh i världen!? ;)
Kvällen igår blev väldigt trevlig. Vi gjorde sällskap allihop och åt middag på en relativt ny restaurang som heter Truffles. Bra mat och trevlig lokal. Lyckat med andra ord. Efter några flaskor vin till maten drog vi sen vidare till klubben. Där var det verkligen heldött. Tjejernas kommentar var: "Är det alltid så här på lördagar?" Japp, för här är det torsdagar och fredagar som är dag före ledig dag. Som sagt något var vi tvungna att roa oss med, så det blev tennis en stund, eller vad man ska kalla det. Gick väl mindre bra kan jag säga, men jädra roligt var det. Och ni mina tennissponsorer....det behövdes en alldeles tom och mörk klubb och en flaska vin för att jag skulle inleda min tenniskarriär. Och hör och häpna...Jerry säger fortfarande att jag har talang..servrarna var det klipp i sa han. Än är det inte försent! ;)
Idag har tjejerna varit med Guidetours till gamla Dhaka och nu fick jag samtal om att dom fastnat på Nelo´s på hemvägen, ett av Dhakas skönhetssalonger.
Själv har jag bara slappat idag och jobbat med det här inlägget. Ett kort överfört... strömavbrott, tre kort överförda...strömavbrott. Det tar lite tid eftersom strömavbrotten varar ungefär en timme varje gång.
Kabeln för överföring av korten är förresten upphittad i en av tjejernas resväska (hon hade tagit fel), så här kommer några av dom äntligen.

Två grabbar som jobbar i en av bodarna i cirkeln. I bakgrunden syns en av tiggarna med ett spädbarn.

Ett gäng som renoverade trottoaren strax efter cirklen i Gulshan 1 när jag var ute och gick höromdagen.

Arbete på våning fem. Det är inte sällan det står om människor som fallit och slagit ihjäl sej. i Daily Star. Häromveckan var det två som dog när ett rep brast.

I cirklarna är det många som går runt bland bilarna och säljer böcker. Här är det tidig morgon och dom håller på att packa upp dagens erbjudande.

Ett gäng grabbar i Banani. I varje gäng verkar det finnas en "hackkyckling": Det är alltid någon som mobbas när jag tar såna kort.

Två grabbar utanför Nordic igår eftermiddag.

Lördag idag....dagarna springer iväg. Efter en ordentlig frukost drog alla iväg. Jerry till klubben för att spela tennis och tjejerna ner till cirkeln för lite shopping.
Själv blev jag sittandes här för att kolla dagstidningarna och lite så. Det står mycket i dom svenska tidningarna om branden i en fabrik i Gadzipur strax utanför Dhaka. Intresset blir stort när ett svenskt företag är inblandat förstås. Ni skulle bara veta hur mycket det händer här nere, som aldrig kommer till svenskarnas kännedom just för det är företag från andra länder inblandade istället. Så var finns intresset egentligen? Är det för människorna här i Bangladesh, eller ligger intresset i att få tillfälle att spy lite skit över nån. Kanske vill man också skapa diskussion kring ämnet, och det är bra. Att människor i väst får veta och kanske kan förstå vad vårt konsumtionsamhälle i väst skapar i andra delar av världen i form av utnyttjandet av billig arbetskraft, miljöförstöring m.m. Jag tror också man ska komma ihåg att det faktiskt är vi som kunder som skapar behovet! I ett ekorrhjul, som bara snurrar fortare och fortare!!!!
Här har vi läst om branden i vår tidning Daily Star under några dagar, en fruktansvärd tragedi med många människor inblandade. Inte bara dom som dog och blev skadade utan också deras anhöriga. Många familjer i Bangladesh har bara en familjeförsörjare och försvinner den får det stora konskekvenser. Ofta saknas all form av efterlevande stöd både när det gäller ekonomi och krishantering. Jag tror att många av familjerna som drabbats hamnar på ruta noll igen. Och i Bangladesh är det verkligen noll.
Nog med elände, men det är eländigt i Bangladesh!!

Jag skulle ha bjudit på lite andra kort idag från systemkameran, men tyvärr har jag förlorat överföringssladden. Dom kommer i nästa inlägg istället. Om jag hittar sladden!?? Här kommer ett på en lastbil (ja, lastbilarna ser faktiskt ut såhär i Bangladesh) med en av Dhakas alla gatuhundar i förgrunden istället.

Yes, jag har lyckats komma över datorn några minuter. ;). Jerry och jag har precis kommit hem från klubben efter lunch och lite fotmassage. På det där spat kunde jag sitta jämt!!
Ärtsoppa med pannkakor till efterrätt hos Molle igår var mums och kvällen var väldigt trevlig. Vid 11-tiden åkte vi vidare. Vi stannade till på klubben en stund, eller en stund, ända till dom stängde blev det. Det blev några glas vin till, lite dans och lite mer babbel med alla möjliga. Tjejerna hade varit på klubben hela kvällen, så nu kunde vi göra sällskap hem. Det blev lite trångt i bilen, men det gick. Det är ju inte mer än knappt en kilometer hem.
Nu vidare...strax är Molle här för vi ska äta middag ihop ikväll också! Måste hinna duscha innan. Så nu hejdå! Vi hörs!!
Här kommer en liten grabb som tillsammans med sina kompisar plockade ner fågelbon när jag var ute och gick igår. Han förklarade varför när jag frågade, men på Bangla så tyvärr förstod jag ingenting.

Och igen hejdå! Det är ett släktdrag att säga hejdå i fem minuter påstår min man! Men man kommer ju alltid på nått mer att säga....så är det!
Hej!!!

Torsdag i Dhaka!

För det första har Sverige precis åkt ur OS-hockeyn. Attans också! Ska jag vara lite ego så har det varit på en bra sändningstid här nere och hockey tycker jag är väldigt kul att se på.
Just nu är jag ensam hemma. Jerry jobbar och tjejerna drog iväg till klubben för att kolla storbildstv:n och äta lunch. Eller ok, en liten stund var jag själv för sen drällde det helt plötsligt in hantverkare här. Det var nått vattenproblem. Den här gången var det inte vi som orsakat det, tack och lov!!

Sen passade jag på att ta ett kort på vår lite överfulla lägenhet. Fyra soffor, åtta fåtöljer, åtskilliga soffbord...nog för vi har en stor lägenhet, men nu är det fullt.
Tro inte att jag har fått lyxhustrudille och börjat samla på vardagsrumsmöbler!
Nej, det är Jerrys kontor som blivit överfullt varför mottagningsrummets soffgrupp i skinn (en stor en) fick flytta hit för att ge plats åt mer skrivbord. Om sådär en tre-fyra månader ska det bli nya större lokaler åt kontorsfolket, så då får den soffgruppen flytta tillbaka.

Annars vet jag inte vad eftermiddagen har att erbjuda. Ikväll däremot har Jerry och jag blivit bjudna till Molle på ärtsoppa. Det ska bli MUMS!

Huset fullt!

Tjejerna är tillbaka i Dhaka igen, efter ett riktigt äventyr verkar det som! Kul att ha dom här igen!

Tropiskt oväder i Dhaka!

Just nu rasar ett åskoväder över Dhaka. Det är mäktigt!
Snart ska jerry och jag åka och äta middag på en koreansk restaurang, sen ska chauffören såsmåningom ut till flygplatsen för att hämta hem tjejerna. Det var på håret att dom blev kvar i Kuala Lumpur där dom mellanlandade. Flighten från Thailand landade på en mindre flygplats och nästa gick från den stora flygplatsen i KL. Som tur var kom dom på det i tid och kunde ta sej emellan flygplatserna med hjälp av taxi.
Här kommer lite kort från ovädret! Man kan nästan tro att det är kväll, men det är mitt på blanka eftermiddagen.




Efter att ovädret dragit bort och fåglarna har börjat kvittra igen.

Smockan i Skene!

Igår kväll precis innan jag la mej läste jag i Expressen att en snöröjare i Skene blivit knockad av en medborgare missnöjd med snöröjningen. (http://www.gt.se/nyheter/1.1894384/snorojare-i-skene-slogs-medvetslos-av-uppretad-man). Här har jag suttit och spekulerat i varför det blev som det blev på Haiti efter jordbävningen. Då syftar jag på alla upplopp, våldet och kravallerna som blev följden. Jag har försökt jämföra Haiti med tsunamin som drabbade bl a Thailand, för att kunna räkna ut vad som skulle hända här om en katastrof skulle inträffa. Jag insåg till slut att det var omöjligt att komma fram till en slutsats.
Men nu efter att ha läst om smockan i Skene kan jag nog förstå att det kan hända var som helst.
Det behövs inte så mycket för att vansinnet ska bryta ut!! Bara ungefär en och en halv meter snö eller en jordbävning eller en trafikstockning eller......
Nu vattengympa och förberedelser för tjejernas återkomst! Det ska shoppas frukost och andra braha grejor, tvättstugan ska tömmas och lite sådär. Hämtning på flygplatsen har Jerry redan bokat. Det ska bli så skoj att höra hur dom haft det!
Kan också passa på att sända ett STORT TACK till grannen Robban, som hjälpt Hanna att skotta vårt altantak!!!

På egen risk!

Imorse var jag tvungen att vända en gång och så fick jag gå min promenad i parken nära mej.
På eftermiddagen preparerade jag mej med Dimor och sen iväg till Banani. Jag är nämligen så trött på vår lägenhet, och då må den vara hur lyxig som helst.
Idag hade jag satsat in mej på ett nytt ställe, slutet på väg 8. När jag kom dit var det liksom avhägnat med en banderoll över vägen. Enligt kartan skulle det gå en bro över till andra sidan, och vad som finns på andra sidan har jag ingen aning om för där tar just den här kartan slut. Men som sagt nyfiken är jag, så över och kolla skulle jag!
Jag kom aldrig till andra sidan, så det var inget att oroa sej över skulle jag upptäcka. Jag kom bara ca 100 meter.
Egentligen borde jag förstått vad jag gav mej in på för kvinnan som gick under banderollen före mej täckte sitt hår och skyndade på stegen med nedslagen blick. Jag, puckade viting, kliver rakt in med en jättekamera i högsta hugg. Jag hann se att dom lagade massor av bilar därinne, sen var det bara barn, barn överallt.
Jag hann få tre bilder mer eller mindre suddiga innan en jättehög med ungar gick till anfall för att se korten jag tog. Till slut hamnade jag nästan i ett sånt där dräneringsdike ni vet, och kameran har tagit mej halva eftermiddagen att göra rent efter alla barnhänder. Ja, det var en upplevelse! Jag som påstått att jag varit i slummen, jag har nog haft fel.

Så här i efterhand kan jag nog tro att det står på "EGEN RISK" på banderollen.



Massor av barn!! Väldigt busiga och VÄLDIGT UPPSPELTA!!!!

Aaargh!

Den eviga strömmen. När jag kom hem från promenaden imorse blev det genast strömavbrott. Inget funkade, inte ens det som drivs av den stora dieselgeneratorn som finns i huset. En fördel.....jag kunde inte ens stryka! Sen när strömmen kom tillbaka då funkade inte datorn!! En never ending story, som snart kommer att reta gallfeber på mej!
Det dessutom i landet fullt med djur, bl a miljoners köttätande myror. Vi lämnade lite köttfärsrester på en skärbräda i köket igår. När vi ätit färdigt efter tjugo minuter och gick tillbaks med disken såg det ut så här i köket. Myrmarschen myllrade upp från bakom spisen nånstans. Jag vill genast ha hit Antecimex och en svensk elektriker!! NUUUUU!!

En alldeles vanlig dag i Dhaka!

Imorse tog jag mej bort till klubben för ett vattengympapass. Det var så gott i solen, och vattnet var alldeles lagom varmt. Sen blev jag kvar till Jerry kom på lunch. För säkerhets skull bad jag Jerry och Kamal att skjutsa hem mej efter maten. Och det var tur, för sen blev det bråttom.
På eftermidagen vågade jag mej bara ut för att handla lite. Jag vågar inte lita en sekund på min mage just nu! Och eftersom offentliga toaletter inte är uppfunna än i Dhaka håller man sej helst inne.
Jag hann i varje fall ta ett kort till alla er hemma i vintriga Sverige. Ni tycker väl förmodligen att jag bara jävlas!!

Idag fick jag också rapport till klubben att vår chaufför äntligen hämtat vårt batteri som varit på lagning, och satt tillbaka det i lägenheten under förmiddagen. Ja, jag vet det är inte första gången jag pratar om det här på bloggen. Det är ju mening att det ska driva bl a vår dator när det blir strömavbrott, men det har det inte gjort på ett tag. Nä, här har vi suttit utan dator och om det är kväll i nästan kolsvarta mörkret åtskilliga timmar den sista veckan. Så frusterande särskilt om jag precis håller på med nått. Just nu har det varit väldigt mycket strömavbrott också, varför vet jag inte. Eller också kanske jag kan gissa!!"!

Hur som helst satte jag på datorn det första jag gjorde när jag klev innanför dörren idag. Trodde jag i varje fall, men efter fem minuter när jag kom tillbaks var det bara dött, heldött. TYPISKT! Helt plötsligt funkar inte ens datorn när den ordinarie strömmen är på. Jaha, jag ringer Jerry, som ringer Kamal, som ringer elektrikern som kommer hit och fixar batteriet igen. Han tycker det är riktigt kul. Och vi har efter många träffar börjat förstå varandra riktig bra! "Same problem as last time, madame? Yes!" Enkelt och bra!
Nu ska det bli väldigt intressant att se vad som händer vid nästa strömavbrott, om vi hamnar på ruta ett igen utan dator. Rapport om detta kommer säkerligen att komma! I varje fall om det inte funkar!
Varma hälsningar till alla!! Särskilt er i kalla Sverige!!

Modersmålets Dag!

Idag har det varit festligheter i Dhaka särskilt runt monumentet, Mother Language. Det är rest till minne av studenter som dödades 1952 när dom försvarade rätten att använda det egna modersmålet Bangla i dåvarande Östpakistan. Händelsen betraktas också som en start för Bangladesh frigörelse från Pakistan -71.
Jag hade faktiskt ställt klockan i morse för jag hade tänkt ge mej ut, för att se om det firades nått här på närheten, men så blev det nu inte.
Istället har jag knölat runt i den här något tråkiga lägenheten en dag till. Lite glädjande var att jag hittade pulver till at göra blåbärssoppa i skafferiet, egenhändigt importerad från Sverige. Det var gott. Blåbärssoppa är väl också ett välbeprövat husmorsrecept mot dålig mage. Hoppas det hjälper till imorgon. jag blir knäpp om jag ska sitta här en dag till.
Här kommer lite kort jag tagit i cirkeln. Grabben till vänster är så härlig. Han kommer alltid farande och den här gången sträckte han dessutom fram sin lilla och alldeles kolsvarta näve, som en hel karl. Det var bara att haka på. Sen fick han tag på en kompis och efter en stunds fundering bestämde han bästa platsen för ett kort. Visst är dom härliga!

Tjejen på det här kortet fick se min "stora kamera" och ville att jag skulle ta ett kort. Hon pratade mycket på en dålig engelska blandat med Bangla, men det jag kunde förstå var att hon bodde just där hon satt på gatan.

Det är verkligen synd om många människor i Bangladesh!!

Sjuk igen!

Det började egentligen att strula i magen redan i fredagsmorse med diarré, kramper och illamående. Sen har det hållt i, men idag på morgonen har det varit värre än värst. Sju gånger på två timmar, jag börjar kunna dassböckerna utantill nu. Så till den grad att jag faktiskt kunde komma ihåg och dessutom berätta en rolig historia på middagen igår.

Innan jag skulle fytta ut var vi ju på coaching för att förbereda oss på hur det är att flytta utomlands. Hon pratade bla om humörväxlingar man drabbas av och hur det kan vara när man kommer i en riktig svacka. Då kunde mycket hända. Man kunde ta till spriten för att döva och man kunde få psykosomatiska symtom, alltså att man inbillar sej att man har ont eller är sjuk. Nu börjar jag undra, efter två veckor med först en rejäl förkylning och sen nu en dålig mage. Kan man förresten inbilla sej diarré! Vem vet, här känns det ibland som allt kan hända.
Ojoj, nu iväg igen!!

Godmorgon go´ vänner!

Klockan är tre på eftermiddagen i Bangla, och jag har nyss gått upp. Lite skämmigt att sova så länge, men vi var på middag igår som var väldigt trevlig. Värden Henrik bjöd på tomatsoppa till förrätt och till varmrätt hemmagjord lasagne som var väldigt god. Kaffe och kaka till efterrätt och sen massor av vin förstås. Sällskapet var trevligt med flera nya bekantskaper, så det blev väldigt sent. Mycket att prata om! Jag tror vi var hemma vid halv fem eller nått, vid den tiden hade jag nog tappat det mesta av tidsuppfattningen. Så kan det gå!
Nu ska vi snart iväg till Molle på lite fördrink, sen blir det middag på en ny restaurang. Ska bli skoj och förhoppningsvis inte lika sent. Jag vill inte sova bort en dag till.

Rikshawförare!

Är en ibland helt hopplös yrkesgrupp! Det började med att jag fick en efter mej i förr går när skulle ute och gå min långpromenad ner till Gulshan 1! När jag kom fram till Lavender, vår butik där jag bara tänkte gå in och köpa lite att dricka till promenaden, sa han väl hundra gånger. A shopping, I wait for madame, Yes please madame!! Han menade alltså att han skulle vänta medan jag handlade och sen ta mej hem. Jag sa nej ungefär hundratvå gånger jag ska inte hem, men inget hjälpte, så jag var så himla fräck och tog den andra utgången, samtidigt som jag tänkte riktigt elakt: Det kan han gott ha den envisa jäkeln. Haha va jag var smart!
Så igår var jag lite nyfiken på vad som hände i parken, så det blev promenad till Lavender igen, men den här gången för att handla. Först möter jag samma rikshawförare igen, men har verkar tack och lov lika glad som vanligt. När jag är så gott som framme vid butiken kör en annan kille ifatt mej och frågar om han ska vänta. Ok, låt gå för det då! Det är skönt att det finns nån där, så man slipper jaga skjuts med alla kassarna. När jag sen kommer ut står den "lurade" från i förrgår där också (förmodligen har han legat bakom mej nånstans på vägen), och när jag säger att jag redan bokat den andra killen bryter det ut. Det blir ett jäkla gormande och svärande i och för sej på Bangla, men ett och annat kunde jag nog räkna ut. Lyckligt och väl kommer jag och den andre i varje fall iväg, och sen äntligen hemma tar jag mina kassar och betalar rikshawföraren dom sedvanliga 100 th, fem-tio gånger så mycket som dom brukar få. Jo vet ni vad! Då säger den lilla jäkeln: "Oh madame moneyproblem, oh many problems." Då jäklar tog det hus i helvete hos madame kan jag säga. Jag fick till en riktig avhyvling på engelska, som fick både rikshawföraren och vakten i huset att huka. Ja, jädrans vad jag är bra på engelska när jag är arg!
Två rikshawförare kan i fortsättningen räkna bort madame på 66:an från sin kundkrets. Kanske är det också så att jag betalar för mycket, som man bäddar får man ligga vet ni!
Har förresten just fått sms från Elin. Dom är framme i Thailand och har fått tag på ett jätte fint hotell. Skönt att höra, nu kan mamma var lugn några dagar igen! Om jag inte möter fler idioter till rikshawförare vill säga.

Blommor till födelsedagsbarnet!

Hoppas blommorna var fina, och hoppas att din dag blev bra. Jag kan berätta att när jag ringde till Grönborgs i fredags och beställde blommorna gick allt bra ända till jag skulle beställa texten på kortet: Grattis från mamma, pappa och lillasyster. Då började jag gråta. Jag önskar så mycket att jag kunnat vara med på ditt kalas. Längtar efter dej!
Syns i april!!

18 februari......

...är ingen vanlig dag, för det är Hannas födelsedag! HURRA, HURRA, HURRA!!
Idag tänker vi på dej och önskar dej en jättebra dag och ett trevligt kalas ikväll!! Stor kram från hela familjen i Bangladesh!!

Kort från marknaden!

Fräscht va´, men det är klart lite hönsgegg mellan tårna är det väl ingen som dött av. Eller tåbira i middagskycklingen!



När jag ser sånt här undrar jag alltid hur dom fått dit gubben!??

Fiskdisken i Gulshan 1 marknaden. Hanna skulle gråta blod om hon såg det här.

No madame, please madame!!

Det blev en riktig långpromenad. Tack vare att jag gick råkade jag på en lite rolig olycka och kunde ta lite bilder.. En bil som försökt ta sej ut genom en stängd grind! Motorhuven hade följt med grinden upp, så först låg den pressad mot vindrutan och därefter grinden som ett galler ovanpå allt. Han måste haft en väldig fart.

Två män hade tagit saken i egna händer och stog med en liten fil för att såga upp grinden stång för stång. Ingen enkel nöt att knäcka...kommer nog att ta ett tag.

Från sidan kunde man se att chaffisen faktiskt satt fast i bilen omgärdad av grinden. När jag tog kortet på honom och han upptäckte mej: "No please madame, I don´t want that! Oh no!" Han såg ut som han skulle börja gråta när som helst. Hans stolthet har säkert fått sej en rejäl knäck.
Ytterligare ett gott skratt i Dhaka.

Titta vem som dök upp!

Rörmokaren stog i dörren redan vid halv tio. Då ska det bli tvätta av på eftermiddagen, men först långpromenad ner till Gulshan 1. Tänkte ta en rikshaw, men jag har ingen växel. Småpengar är en bristvara. Ibland får man först gå och handla en flaska vatten eller nått och sen ta en rikshaw. Får se hur jag gör.

Ensamkväll!

Efter lunchen tog jag rikshaw bort till klubben för fotmassage och pedikyr. En och en halvtimme går fort, för min del fick det gärna vara dubbelt så långt. Det är så skönt. Jag blev kvar på klubben ett tag i ett försök att dra ut på dagen lite. Jag visste nämligen om att det skulle bli ensamkväll. Jerry är med i Nordic Clubs dartlag och dom har match ikväll, och det brukar bli rätt sent.
Ibland är det skönt att vara själv, men ibland blir det också tråkigt, som nu t ex. Kanske har jag också vant mej vid att ha Elin som sällskap. Inget mer gnäll nu! Imorgon kväll ska vi i varje fall ut och äta. Ska bli trevligt!!
Annars kan jag rapportera att nån rörmokare har jag inte sett röken av idag. Få se om han kommer imorgon?! Jag skulle gärna ha igång tvättmaskinen!
Jag har pratat med Elin i Kambodja också, dock över väldigt dålig lina. Allt var bra och inatt åker dom tillbaks till Pnom Phen och sen vidare med flyg till Kuala Lumpur imorgon förmiddag för två nätter i storstan.

Lumpsamlarpojke vid Gulshan Lake imorse.

Två gamla män på "åpromenaden", också imorse.

Morgonpromenad!

För första gången på en vecka kom jag iväg på min morgonpromenad igen. Verkligen skönt och jag njöt som aldrig för och bara log och log. Vilket fick till följd att jag fick tre gånger så många "godmorning madame", som vanligt. Jag tror det är sant att ett leende smittar!
Här kommer lite blommande bilder från ett Dhaka med 25 grader i solen!

En parkbänk med gladiolus som bakgrund.

Jag tror att det är ett bananträd, som blommar. Blomman var enorm!

Fröer på tork vid trädgården i parken.
Nu ska det bli potatisplättar, bacon och lingonsylt!

Under reperation!

Rörmokaren, jag tror han var det även fast han påstod att han var elektriker, kom redan vid halv elva, kors i taket. När han fick se eländet i köket kallade han in stormtrupperna. Det var städare, portvakten, reperatörer och en himla röra innan dom redde ut vad som skulle göras åt saken. Portvakten tog efter mycket om och men ett myndigt beslut att låta stänga av vattnet till köket. Sen tog det ett par timmar för "elektrikern" att montera bort blandaren och upptäcka att röret från väggen gått av. Nu är det bara att vänta till ett nytt rör är fixat, eller det gamla blir lagat. Redan imorgon ska det vara klart! Nästa gång madame i 304 pratar om en vattenläcka kommer dom nog att reagera lite snabbare!
Dagens lunch fick, som ni kanske förstår, istället intas på klubben. Det fanns inte en chans att laga mat i det köket. Den kokta potatisen blir till en annan dag istället.
Mangoträdet utanför vårt vardagsrumsfönster blommor med en miljon blommor. Så vackert!!

Måndagförmiddag

Idag på morgonen har jag i varje fall varit iväg till affären och handlat. Nu håller jag på att koka potatis, för jag tänkte bjuda Jerry på potatisplättar till lunch idag.
På vägen ut passade jag på att påminna portvakten om vattenläckan i vårt kök. Det måste ha blivit rejäla vattenskador för vattnet har fyllt minst ett skåp och en del av köksgolvet, under två hela dar. Hemma i Sverige hade jag varit hysterisk för länge sen. Nu skulle det i varje fall komma en reperatör kl. 10, får se om han dyker upp.
Amir har kommit som vanligt på morgonen. Och när jag kom ut i köket förstod han då äntligen att jag måste ju bara veta om att halva köket är fullt med vatten. Oh, madame, så påvisade han hålet i väggen och menade på, men vad har hänt här?! Dom är roliga dom, bengalerna.

Jag undrar varför vattnet är gult? Eller också vill jag nog inte veta!!

Annars fortsätter förkylningen, som förut. Hade tänkt gå på vattengympan som började idag, men jag orkar helt enkelt inte. En envis rackare var det!!

Alla hjärtans dag!

Har varit en lugn dag. Jag har hållt mej inne, för fortfarande är jag väldigt förkyld. Jerry handlade hem mat och bakelse till kaffet åt oss, sen har vi sett film, läst och bara slappat. Skönt!
Vi har väntat på rörmokaren också, för enligt "portvakten" skulle han komma idag och fixa läckan i köket. Ingen har dykt upp, så nu har vi skor på oss när vi går in i köket, det är nämligen lite blött på golvet! Får väl se om han dyker upp imorgon.
Inget mer att rapportera!

Saxat ur Aftonbladet idag!

"OS-staden Vancouvers invånare har bästa livskvalitén
Kanadensiska OS-staden Vancouver toppar återigen listan över världens bästa städer att leva i.

Helsingfors hamnar på en sjätte plats och Zimbabwes huvudstad Harare anses vara sämst.

Rankningen av den stad i världen som är bäst att leva i görs varje år av medieföretaget Economist Groups Intelligence unit.

Kanadensiska OS-staden Vancouver ligger kvar på topp från förra året, medan Zimbabwes huvudstad Harare anses vara den sämsta staden att leva i, efter Dhaka i Bangladesh och Algeriets huvudstad Alger."

Kul, jag lever på botten, dessutom med ett snart vattenfyllt kök! ;)
Sämre än jag trodde faktiskt!

Idag när jag har sett OS-invigningen på TV, så tänker jag: Är det inte fantastiskt vad männsikor kan åstadkomma med pengar? För visst var det fint!
Genom Aftonbladet har jag också fått koll på att Kissie leder bloggandet i Sverige genom att skriva om sin bröstförstoring... och hör ni, vet ni vad vaska är? Nä, trodde väl det! Jag vet! Du beställer in 10 drinkar eller vad du nu vill dricka, du dricker så många du vill ha och så vaskar du det som blir över. "Nu är jag nöjd, häll ut resten"! Bara för att skryta om hur mycket pengar du har. Det är vad en del ungdomar i Sverige sysslar med idag!
Här i Dhaka är alla glada för ett glas rent vatten. (Och ett torrt kök).
Tänk så olika det kan va´.

Vattenläcka o brända popcorn!

Va´ nog det som fick glädjen tillbaka till mej igen. Här kommer historien!
Jerry kom hem från klubben vid fyra. Han har varit och spelat tennis idag. Han tog en öl och jag faktiskt ett glas vin. Det smakade väldigt gott efter ett långt uppehåll.
Amir var i köket och stökade, och stökade. Han kommer inte förrän vid tre-tiden på lördagar och brukar bara stanna drygt en timme och göra det viktigaste. Idag blev han kvar så länge och plötsligt började han använda interntelefonen. Ja, sa jag till Jerry: "Det va´det jag visste, nu har han upptäckt att dricksvattnet är slut och måste fixa nytt. Jag visste att dom glömde det i fredags". Vår chaffis brukar ha med vatten i bilen, som vår städare bär in, men inte i fredags.
När Amir sen går in i "sin skrubb" (börjar likna Emils snickarboá), så går jag ut i köket för att kolla om det finns nått vatten kvar, och det gör det. Massor av vatten!! Han har meckat sönder kranen i köket så vattnet rinner utefter diskbänken och ner på golvet. Jojo, vad det är härligt att garva, jag skrattade så jag grät.
Ok, han fixar väl hjälp eftersom han ringt! Men en kvart senare pep han iväg med hålet i väggen hjälpligt lagat (nu droppar det bara fort) och inte har vi hört från vår andra engelsk talande personal eller. I Bangladesh funkar det så: Låtsas man som inget har hänt, har det inte hänt eller!!?? Helt fantastiskt och det gör mej så full i skratt! Jag skrattar så tårarna rinner och det är såå skönt efter allt trist!!
Nu är det bara att hoppas att hålet håller tätt till på måndag, skratta vidare och så småningom ta ett glas vin till.

Ja just, jag brände popcorna också, men det va´ inte alls lika kul!

Tack alla...

....för omtanken i kommentarerna! Det har värmt och verkligen kännts jättebra!!

Säkert har det "puttat" mej åt rätt håll också för idag mår jag faktiskt bättre. Snoret rinner och hostar gör jag, men febern har gått ner till lite mer hanterbara nivåer och jag känner mej piggare. Kanske kan det endera dagen bli ett glas vin istället för värktabletter!
Jag undrar vad för sjuka jag har. Grönt och gult snor har jag hört talas om i Sverige, men svart snor måste va´ en Bangla grej. Jag hade flera dagar innan jag blev sjuk ont i bihålorna i pannan, så jag hade på känn att det var nått som behövde komma loss och ut. Kanske är det alla luftföroreningar jag dragit i mej på mina promenader. Jag undrar jag....?? Kanske får jag göra som en del andra, skaffa munskydd!!

Fortsatt sjuk!

Bara med den skillnaden att idag river det så där gott i halsen, som sandpapper ni vet. Men enligt mina erfarenheter, så är nästa steg hosta och sen brukar det vara över. Ser fram emot det!!
Förutom säng och soffläge blev det ett bad idag. Det blev nästan för mycket. Värken i kroppen har lagt sej lite, men febern är nog uppe i 42, ungefär. ;)
Tillbaks till soffan....eller sängen!
Vi hörs...en annan dag!

Fever...

..faktiskt nästan 39 grader. Vet inte när jag hade så mycket feber sist. Det är tungt och ont gör det överallt. Aja, det går snart över igen!
Kvällen har jag tillbringat alldeles ensam framför TV:n. Jag har sett en väldigt bra film, som vi fick med oss från Tobbe och Marika. "Kautokeinoupproret" handlar om samer på den norska sidan, som gör uppror mot en handelsman i byn. Fantastisk film, men man blev inte gladare av den precis. En otroligt gripande och dessutom sann historia, som jag varmt kan rekomendera.
Har också fått ny rapport från tjejerna. Dom har hittat ett fint hotell i Sihanoukville. Dom tyckte det var lite dyrt, så än så länge har dom bara bokat en natt. Dom är inte dumma dom inte. Kan också säga att som kompensation fick dom flyga första klass till KL.
Nä, nu ska jag rota reda på mer alvedon och så blir det nog sängen igen.
GODNATT!

Däckad!

Det blev som jag trodde. Ont i halsen, nej förresten ont överallt, och feber idag. Soffan och sängen är min favoritplats just nu. Vi ska på klubben, äta thaibuffé och lyssna på ett band ikväll...vi får väl se hur det går med det för min del. Hoppas också att jag inte hann smitta tjejerna innan dom åkte.
Har förresten sms:at med Elin. Jag kunde inte hålla mej!! Dom är framme i Sihanoukville och skulle precis börja leta hotell. Så skönt!
Tillbaks till soffan!!

Avresa igen!

Nu har vi vinkat av tjejerna igen. Vi får hoppas dom kommer längre än till flygplatsen den här gången. Imorgon har Elin lovat att skicka sms när dom kommit fram till stället i Kambodja där dom ska bo. Jag hoppas hon kommer ihåg det, så hönsmamma Cissi inte behöver gå här med nerverna utanpå.
Nu ska jag i säng. Jag tror jag har en förkylning på gång, har nyst massor och huvudet värker. Jag hoppas verkligen det är bättre imorgon!

Ordning i kaos!

Efter mycket om och men har nu tjejernas resa flyttats fram ett dygn. Allt blir samma fast dom lyfter i natt istället. Trist att förlora ett dygn i Kambodja, men vad ska man göra. Tekniska problem råder man inte över. Men vi får väl se om det blir nån kompensation av nått slag i varje fall.
Tjejerna har gett sej ut på promenad, först till cirkeln för att kolla väskor och sen skulle dom ha lunch. Själv är jag alldeles matt efter allt stohej, och vet inte alls vad jag ska hitta på att göra med dagen. Yoga med andningsövningar och meditation som jag skulle ha gjort får vänta till imorgon, vill helst vara själv då. Ser nog rätt knäpp ut kan jag tänka! Kanske skulle köra idag förresten..... skulle nog liva upp dom något dystra tjejerna lite! ;)
Här kommer i varje fall ett soligt och färgglatt kort.

Jaha, Bangla igen!

Tjejerna drog iväg glada, men nervösa vid halv elva. Jerry blev sen med dartturneringen på klubben. Det dröjde inte så länge förrän Elin ringde från flygplatsen och sa att planet blivit försenat till 16.30 imorgon!!!
Efter en hel massa kommunikationsproblem är nu Jerry framme vid flygplatsen för att hämta hem dom igen. Kommunikationsproblemen berodde på att Elin lämnade sin "banglamobil" hemma (på inrådan av mamma)och bara tog med sin svenska för den funkar bättre utomlands, dock inte i Bangla fick vi erfara.
Mycket att fixa med imorgon efter som dom missat sin anslutning till Kambodja med ungefär ett halvt dygn. Jag tycker så synd om dom. Och lite om resebolaget också för dom kommer nog inte att få det så lätt med min man imorgon. (Fast det kan dom gott ha). Känner jag honom rätt kommer han nog se till att dom kommer fram både till Thailand och Kambodja och det med råge.
Fortsättning följer.....

Lite bilder!

Tjejerna är iväg och äter middag innan dom ska till flygplatsen, så då passar jag på.
Gatan i Bharidara var inte sådär väldigt intressant, bara risig. Väldigt uttittad blev jag också, så jag vände rätt fort tillbaks igen.

Män som säljer nötter från en vagn dyker upp överallt. Däremot har jag inte vågat köpa än så länge. Jag är rädd om magen.

Så här såg det ut ett par hundra meter in på gatan, inte så vidare upphetsande precis.

En mer än fullpackad rickshaw, och som sagt bangladeshier bara älskar kameror.

Precis efter jag tog det här kortet släppte han ena "skakeln" för att vinka han med. Det höll på att ta en ände med förskräckelse, men han fixade det.
Nu är det snart dags att säga hej till alla tjejer. Jag kommer att sakna allt tjatter och fnitter i huset. Men om två veckor är dom tillbaks igen....