Tur....

.....att jag krattade klart igår, för idag är det översvämning. Man kan också tro att bilden är tagen på kvällen!! Inte då! Den är tagen i fullt dagsljus.

Vilket väder vi har!!

Ledbruten

Nu har jag verkligen jobbat hårt i trädgården i tre dagar, jag har träningsvärk både här och där, mest överallt faktiskt. Krattningen är färdig och bara en liten ynka rabatt är kvar att klippa ner. En del lämnar jag till våren, men höstanemonen som är så vacker på sensommaren är inte alls lika vacker längre, hög och brun så den nästan är svart kommer den att skjuta upp ur snön och störa allt det vita. Näe, bort ska den! Förhoppningsvis redan imorgon.

Imorgon ska jag också ha bilen för att åka och handla lite, också både här och där, Systembolaget, Blomsterlandet och lampaffären bland annat . Igår kväll tog jag nämligen fram alla adventsljusstakar och där var som vanligt diverse saker trasigt. En transformator var sprucken nästan i två delar och flera lampor av diverse olika modeller var trasiga. Nu har jag lagt allt i en liten hög på köksbordet och imorgon tar jag allt i en påse och åker till sta´ns bästa lampaffär. De är utmärkt bra på att hjälpa en okunnig lamphandlare och på mindre en fem minuter brukar de ha plockat fram allt nytt och fräscht med rätt styrka och storlek. Det lyckas jag ALDRIG med om jag försöker hitta rätt själv!

Jag har också hunnit träffa familjen sen jag kom hem och idag dök Hanna upp hos mamma. Hon och pojkvännen har varit i Gävle hos Elin och hennes pojkvän och hälsat på i helgen. Tänk vilka stora barn vi har!!

Det jag inte hunnit är att blogga och om jag hunnit fram emot kvällen har jag inte orkat. Jag har helt enkelt satt mej i soffan efter middagen och där har jag suttit utan att orka röra ens en fena. Jag hade också tänkt bjuda på ett kort på vår numer välkrattade trädgård, men något kort hann jag inte eller ta innan mörkret föll som en mörkläggningsgardin.....det mörknar fort här i Sverige. Kram!

Gummistövlar på.....

....:)))))!

Hej från Istanbul

Ja, här händer inte så mycket just nu och allt är faktiskt klart inför hemresan imorgon. Jag längtar verkligen!

En liten sak, men nog så viktig, kan jag i varje fall berätta. Vår närbutik har börjat sälja fläskkött, både bacon och skinka. Förpackningarna har varningstexten "innehåller griskött". Rätt kul! :)

4o svenska kronor för 80 gram, men det var det värt för en riktig festmåltid! I varje fall här i Turkiet!

Nu säger jag hej från Istanbul!! På återseende från Nyköping!

Tarlabasi Community Center

Igår kväll var jag på glöggkväll hos en Sweamedlem. Det var verkligen mysigt och väldigt trevligt. Julstämningen infann sej direkt. :)

Samtidigt som vi träffades passade vi på att samla in de sista sakerna till en liten donation till det center jag och en annan sweamedlem besökte i september. I samband med det besöket skrev jag lite kort om centret och sa att jag skulle återkomma och berätta mer. Eftersom jag varit där idag med alla saker vi samlat in kan jag passa på att berätta lite mer om centret för er läsare som är intresserade.

Tarlabasi Toplum Merkezi eller Tarlabasi Community Center ligger i ett gammalt ruffigt område mitt i centrala Istanbul. Området bebyggdes i början av 1900-talet och befolkades då av många välbeställda som arbetade inom förvaltning och som diplomater. Sakta men säkert övergavs området bland annat för att Ankara blev Turkiets nya huvudstad och husen började sakta förfalla.

Under 50-talet började åter området användas och de tomma husen, många utan kända ägare befolkades igen. Idag bor mest invandrare och minoritetsgrupper i området. Arbetslöshet, fattigdom, drogmissbruk och kriminalitet är vanligt förekommande.

För att hjälpa människorna i området startade i september 2006 centret sin verksamhet, som ett projekt för Istanbul Bilgi Universitet. Vid vårt första besök på centret fick vi berättat att de i början fick arbeta hårt för att bli accepterade i området, "först kom barnen, och sen kvinnorna".

Idag har centret en väl fungerande verksamhet med många olika aktiviteter. De riktar först och främst in sej på kvinnor och barn genom att bland annat erbjuda läxhjälp, kurser och barnpassning. Man ordnar också träffar för att minska konflikterna mellan kurder och romer i området och på eftermiddagarna driver man ett café där alla musiker kan träffas en stund innan kvällens arbete påbörjas. Vi fick information om att många män från området försörjer sej genom att spela på klubbar och barer på kvällarna. Kanske är den här lilla tjejen som jag fotat på Istiklal en eftermiddag också från området Tarlabasi.

De första åren drevs centret med hjälp av EU-pengar. Under senare år har centrets ekonomi klarats med hjälp av en privat fond och mindre sponsorer. Just nu är centrets ekonomiska situation kritisk eftersom de inte längre har en huvudsponsor till hjälp med hyra och löner. Jag hoppas verkligen de hittar någon, så centret slipper stänga efter många års hårt arbete för att bli accepterade och få igång en bra verksamhet i detta mindre bra område.

Vill ni läsa mer bifogar jag en länk där bland annat den kvinna vi träffade vid vårt första besök uttalar sej om centret och dess framtid. Hej!

I väntans tider......

Jag går här och mest bara väntar på fredagen då jag ska åka hem till Sverige. Gubben skulle egentligen åkt med, men fick ändra planerna i sista minuten. Istället åker han till Göteborg på måndag för att jobba i några dagar och så dyker han upp i Nyköping på fredag nästa vecka istället.

Här i Istanbul förbereder jag för avfärd, bland annat ordnar jag lite inför nästa vecka då fem stycken arkitektstuderande från Skottland ska låna vår lägenhet i några dagar. Jag har handlat lite fler julklappar också och idag har jag varit och handlat ny kol och tobak till vattenpipan. Jag slutade röka för snart åtta år sen, men en vattenpipa unnar jag mej då och då tillsammans med gubben och efter som det nu blir länge till nästa tillfälle är det bäst att passa på att ta sej ett redigt bloss innan resan.

Annars som sagt längtar jag efter familjen därhemma och jag längtar efter trädgården där det finns massor av jobb att ta itu med. Det blir gummistövlar och trädgårdshandskar på och sen ska det krattas och röjas så det står härliga till. Kram!

Mina kvarter i Istanbul

Cihangir här i Istanbul är inte riktigt som Harg hemma i Sverige.....långt därifrån. Här är våran gata, men vår alldeles egen skrotsamlargubbe, minst lika gammal som kvarteren han arbetar i.

Här är kiosken på gatan under oss, en sån där liten en som fanns i Nyköping förr i tiden.

Här kan man köpa frukt och grönsaker både från häst och vagn och lasbil.

Ibland dyker också fiskbilen upp. Då blir katterna så glada så.

Mätta och trötta katter sover överallt.

Mina kvarter har en gammeldags charm.

En och annan gammal jycke finns också i kvarteren. Här är nog den som är "loppigast".

Lägg så till ett femtiotal cafér och restauranger med mysiga miljöer så har ni Cihangir i ett nötskal.

Nu är det precis en vecka kvar här innan jag nästa fredag åker hem till Harg som, som sagt, är annorlunda. HA EN RIKTIGT TREVLIG HELG ALLIHOP! KRAM!

Arkeologiska museet i Istanbul

Besöket på arkeologiska museet igår var trevligt. Där finns tre byggnader att besöka, med mängder av saker, stora och små där dom allra äldsta är från 2000-talet f.Kr.

Det som imponerade mest var nog sarkofagerna b l a den äldsta som kallas Alexandersarkofagen från 300-talet f.Kr. Man tror att sarkofagen byggdes för kung Abdalonymos av Sidon. Den kallas Alexandersarkofagen eftersom den har en relief föreställande Alexander den store i färd med att besegra perserna. (Bilden är lånad från nätet).

Sarkofagerna som jag ser som mer åt det egyptiska hållet var också imponerande.

Som slutkläm kan jag säga att arkeologiska museet är väl värt ett besök. Läs gärna på lite innan och vik minst ett par timmar åt besöket.

Idag har jag en helt obokad dag framför mej......Mmmm, får se vad jag ska hitta på??!

Blåst!

Igår eftermiddag träffade jag vår kompis från tiden i Bangla igen. Vi möttes upp vid hennes hotell och tog en taxi över till Sultanahmet för att gå på Grand Basar en stund. Innan vi åkte tillbaka hade vi också tänkt besöka Blå Moskén. Vi missade den precis eftersom den tydligen stänger redan klockan sex nu. Underligt eftersom vi för bara drygt en månad sen var där vid halv åtta och kom in hur lätt som helst. Det retar ihjäl mej att man aldig kan vara säker på nånting i den här stan.

Så var det då det här att åka taxi från turistområdet Sultanahmet. De två första taxibilarna ratade vi, men när jag frågade i den tredje bilen om han använde taxameter blev svaret."Of course!! Do you think I,m silly, or?" Bara det borde ha fått mej att reagera, men vi hoppade in och pratade på förstås. Under vägen försökte jag titta på taxametern vid några tillfällen, men varje gång hade chaffisen handen på växelspaken och skymde sikten för mej. Smart skulle det visa sej när vi kom fram och taxametern visade 29. På något vis måste han ha fifflat med den under färden. Vi fick alltså betala 29 lira för en färd som åt andra hållet kostade 9. Jag bestämde mej för att det nog var lika bra att betala i varje fall och vi räckte över 30 lira, en tia och en tjuga. Plötsligt vänder sej chaffisen om med en femma och en tia i handen och har mage att påstå att han fått fel sedlar av oss. . När vi begärde att få ett kvitto påstod han dessutom att det kostade fem lira. Då j----r tog det hus i helvetet, så arg var det länge sen fru Wiklund var!! Han fick höra både det ena och det andra både på svenska och engelska. Tyvärr fick vi inte tillbaka några pengar av dom trettio vi betalade. Jo, en lira i växel då förstås, men den tyckte jag gott han kunde behålla den med......sk..g...en! (Den här taxin är helt oskyldig.......kanske).

Resten av kvällen blev i varje fall riktigt trevlig med en drink i baren på 360 och meeze på restaurang Refik.

Idag ska jag åter till Sultanahmetområdet för att gå på arkeologiska museet. Men idag åker jag spårvagn.....som ALLTID kostar 3 lira. ;)Kram

Bilderna

Det blev inte så mycket "kaosbilder". Mest blev det bilder på gamla hus, väldigt gamla hus som snart kommer att vara ett minne blott......

Kaos vid Taksim

Shoppingen gick faktiskt väldigt bra! Bästa köpet får nog bli ett par Lewis jeans. :)Det blev också lunch på IKEA, som ligger i anslutning till Istanbul Forum. Det blev räksallad och väldigt nära var det att det blev en varm korv med bröd till efterrätt också. ;)

När jag åkte hem hade jag väldigt mycket att bära på, så att istället för att byta till nästa spårvagn vid Aksaray tog jag bussen. Då hamnar man vid Taksim och istället för att gå i den hemska uppförsbacken får man gå nerför sista biten hem till oss. Jag trodde det var ett bra beslut, men eftersom dom just nu spärrat av kring Taksimtorget tog det en evinnerlig tid med bussen. Till slut gjorde jag som turkarna, hoppade av i "farten" och gick sista biten.

Det ser verkligen ut som ett slagfält i centrala Istanbul. Samtidigt som dom river stora kvarter i Tarlabasi har dom inlett arbetet med att bygga vägtunnlar under Taksimtorget. Igår när jag passerade Istiklal höll dom t o m på där med grävningsarbete, faktiskt reagerade Istanbulborna mer på det än på demonstrationen i söndags.

Nu tänkte jag gå en tur i solskenet och ta lite mer bilder på kaoset. Dom dyker nog upp här såsmåningom. Hej!

Nödvändig shopping.

Idag ska jag till Istanbul Forum, som är ett JÄTTE köpcentrum. Där ska jag införskaffa mej några nya par byxor för n u är det verkligen kris i garderoben. Ikväll blir det middag med en kompis från Bangladesh, som är här i Istanbul för några dagars jobb. Det blir nog en bra dag......om jag inte bryter ihop i första bästa omklädningsrum...!!.

Här kommer några fler bilder från igår. På Istiklal kan man få se de mest underliga shower.

Mot Istanbul Forum...hejhej!

Söndagkväll med äpplete

Det har varit en lugn helg....mmm, förutom igår då kanske. Gubben min brukar ibland träffa en annan svensk gubbe och spela backgammon med. Eftersom jag har övat mej lite, ibland slår jag t o m med käre maken, fick jag den här gången den stora äran att vara delaktig i backgammongiganternas kamp. Allt utvecklades till en turnering där jag fick storstryk. Däremot vann jag i plump efter en tuff kamp.

Vi hade verkligen kul och jag hoppas det blir fler "spelkvällar" i framtiden. Lite får det dröja så jag hinner öva upp mitt taktikspel i backgammon först.

Idag har jag bara varit ute och promenerat och faktiskt fick jag mina första julklappar inköpta. Känns bra! På stan var det till en början lugnt, men vid fyra-tiden passerade ett stort demonstationståg Istiklal på sin väg mot Taksim. Genast dök mängder av kravallpoliser och stora bepansrade bilar med vattenkanoner upp på gatorna. En vanlig liten svensk som jag reagerar starkt på allt pådrag medan turkarna verkar ta all uppståndelse med ro och fortsätter med sitt precis som inget hänt.

Jag tror det var kurder som demonstrerade för att stödja sina fängslade kamrater. Just nu pågår en hungerstrejk bland nära nog ett tusental kurder i turkiska fängelser. Dom hungerstrejkar bland annat för att en av deras ledare Öcalan ska slippa sitta isolerad längre och de strejkar för rätten att få tala sitt eget språk i domstolarna. När jag lämnade Taksim för att promenera hemåt var det fortfarande lugnt på torget.

Och nu sitter jag här i lägenheten, trygg och varm, och har det riktigt gott med en kopp äppelte. :) Kram!

Pigg igen!!

Nu kan jag njuta av livet lite extra några dagar innan jag faller tillbaka i det vanliga gnället. För hur skönt är det inte att vara rejält sjuk och bli frisk igen. Då inser jag att en vanlig grå vardag faktiskt inte är så tokig ändå. :) Mycket har inte blivit gjort dom här dagarna. Mest har jag sovit och tittat på TV, både svenska serier via laptopen och engelsk textad film på TV:n

Det bästa kan jag nog säga var Jonas Gardells serie "Torka aldrig tårar utan handskar". Jag minns den där tiden när aids var på allas löpsedlar och precis som sägs visste alla vad som försegick vid ringen på Centralen. Då var jag ung, nu är jag äldre och fick hela historien till livs på ett alldeles nytt sätt innefrån den värld som för dom allra flesta på den tiden bara var lösa rykten och stora rubriker. En riktigt bra verklighetsskildring, som fick mej att gråta floder. Får väl också sända ett litet tack till SVT play, som valt att låta även oss i Turkiet se serien.

Igår blev det gråta av igen framför en amerikansk film på TV. Engelska titeln var The Help och på svenska heter den Niceville. Den handlar om en litet samhälle i Mississippi på 60-talet där segregationen fortfarande var stor. Den handlar egentligen om kvinnor, svarta hembiträden och deras vita arbetsgivare. I filmen väcker en ung vit kvinna tanken på att skriva ner och samla några av hemhjälpernas historier i en bok. Vi tittare får följa arbetet och publiceringen av boken, som många gånger väcker ont blod och ruckar gamla beteende i sina grundvallar. Man kan förstå att många vita egentligen inte är elaka utan följer bara samhällets normer för att passa in samtidigt som man får intrycket att de svarta i generationer var uppfostrade till att göra som de blir tillsagda utan att ifrågasätta. Filmen slutar lyckligt, men man förstår och vet också att det tog många år innan jämställheten bredde ut sej i hela det amerikanska samhället.

En bra film, en riktig snyfthistoria, som får mej att tänka tillbaka på Bangladesh som har ett liknande system fortfarande. Jag minns när vår kock fick sin hjärtinfarkt och vägrade ta emot en kudde att ligga på. Istället la han sej på köksmattan och kräktes i hon där han annars brukade tömma skurhinken. Det säger en hel del om hur bred klyftan är mellan "herrefolk" och "tjänstefolk", fortfarande och på många platser.

Som avslutning på mitt något annorlunda inlägg kommer några bilder från den antikmarknad jag besökte i måndags. Det blev ett kort besök eftersom jag hastigt och lustigt fick fly fältet. Kan förresten tala om att min "svenska" mobil fungerar igen. Kram!

Skitdag! ;(

Idag ligger jag mest i sängen. Jag tror jag drabbats av min första matförgiftning här i Turkiet och efter två dagar är jag lite matt. Imorse lyckades jag också tvätta min "svenska" mobil. Just nu ligger den på tork...hoppas den funkar igen. Så länge når ni mej på den "turkiska" mobilen.

Näe, nu ska jag gå för att sova bort bacillerna. Hej!

Den gångna helgen

Helgen började med sushi på fredagkvällen. Jag tänkte att nu när jag övat och provsmakat lite i Hongkong är det bara att fortsätta och äntligen lära sej tycka om sushi. Men, men...ärligt har jag svårt för dom stora, sega bitarna som bara växer i munnen. Tre fick jag i mej innan jag var rädd för att jag skulle, ja ni vet, om jag tog en till. Bara att träna på...en annan gång.

På hemvägen hamnade vi på en rock- och bluesklubb. Trevligt att titta på folk och lyssna på bra musik en stund.

Lördagen blev lugn och skön med turkisk frukost, middag på Kasabim och vattenpipa på balkongen.

Igår var det bokbytarträff med Sweorna. Kaffe, många go'a bullar, mycket bra böcker att byta till sej och trevligt sällskap. :)

Och nu är det måndag igen och en ny vecka väntar. Jag börjar med att vänta på en firma som ska kolla vår ena ac, grannarna påstår att den läcker. Reperatörerna ska var här vid nio, om tio minuter......får väl se när dom dyker upp?! Kram till er!!

Fredag eftermiddag

Espressokaffebönor är funna och inhandlade till gubbens kaffemaskin. Fönstren mot Marmarasjön är nyputsade och balkongen nystädad. Nu sitter jag ute i 27 gradig värme med en god bok och ett glas vin och lyssnar på åskan som sakta närmar sej Istanbul....riktigt mysigt faktiskt. :)

Trevlig helg till er alla!!

En liten present!

Vet ni förresten vad jag fick av käre gubben när han kom hem från Ukraina i onsdags. Min älsklingsparfym!! Tyvärr har den nog slutat tillverkas för ingenstans har den gått att få tag i och då har jag letat på många flygplatser den sista tiden. I Lviv Ukraina, där fanns den däremot!

Den sätter lite extra piff på helgen. Tack käre make! :)